God jul...

Det har ramlat in julhälsningar i mailen. Inte bara från släkt och vänner, utan även från ett antal destillerier, senast kom ett från Ardmore, jag vet inte om destillerierna går in under kategorin släkt eller vänner, men helt klart känner jag ett samband med dem. Man kan ju i alla fall sluta sig till att whiskyboomen med största sannolikhet har varit bra för web-designers, det är väldigt flashiga och påkostade hälsningar som kommer. Idag blir det en Jura Superstition, det är gråkallt och regnet hänger i luften, precis det väder de ofta har på Isle of Jura.

Domedagande....

Sitter med en Caol Ila från Scottish Malt Whisky Society, suverän lagring, jag funderar på vad finanskrisen ska få för inverkan på Whisky-volymerna. Oftast betyder en lågkonjunktur att alkoholismen ökar, men det är väl knappast Maltwhisky man dricker då.... Gissar snarare på fulsprit. En inte allt för kvalificerad gissning är väl att även Maltwhisky kommer att tappa volymer, likväl som bilar och annat. Kanske blended kommer att klara sig hyggligt, men.... Hur ska det gå med alla nystartade destillerier, inte minst här i Sverige där flera ligger i startgroparna, t.ex. Box eller Grythyttan, de jagar ju fortfarande finansiärer. Hven har ju startat pannorna, men de ska ju lagras och det som ska ge mat på bordet under tiden är ju deras konferensverksamhet, som alldeles säkert kommer att minska. Usch, jag känner mig lite som en domedagsprofet, men jag är övertygad om att det kommer att blir problem för Whiskyindustrin....tyvärr.
Tack o lov finns ju ändå glädjeämnen, i alla fall för mig själv. Två resor till Skottland finns redan inbokade till nästa år, första veckan i april, men då blir det mest runt Edinburgh, sedan i mitten av augusti, då blir det en vända för att se Edinburgh Tattoo och om tiden räcker till blir det en sväng till Yttre Hebriderna, bl.a. med ett besök på Isle of Lewis och Abhainn Dearg Destillery, ska bli spännade, hoppas de klarar krisen....Frågetecknet i resandet blir augustiresan, april är det flyg som gäller, men vill helst åka MC, men nu har de ju t.o.m. lagt ned färjeförbindelsen från Norge och åka från Esbjerg i Danmark till södra England känns inte så lockande.... Äsch, jag tröstar mig med en Caol Ila till... Slántie

Söndagsdram...

Nja, dram o dram idag kände jag för något sötare och tog en Whiskey istället, en Woodford Reserve. Det här är enligt min uppfattning en av de bästa Bourbons som finns, det kan ju kanske förklaras med att den görs i Pot stills från Skottland.............. trippeldestillerad som en Lowland, men självklart receptstyrd som alla Bourbons. Det är väl egentligen det som jag tycker är det "tråkiga" med Amerikansk Whiskey, du blir aldrig överraskad, vare sig positivt eller negativt, har du väl provat en så vet du vad nästa flaska smakar.
Men som sagt det här är en de bästa tycker jag, doftar härligt av smörkola, vanilj och fat. Dofterna går igen i smaken men det framkommer också en härlig lite svårbestämd sötma, eftersmaken är relativt lång och lite runt gräddig. Cheers...

Ryggskott någon?

För att fortsätta på temat om vilken åkomma Whisky bäst botar.... Så hittade jag denna flaska när jag håll på att städa hemma, vet inte om jag vill hänföra det till en Whisky, men det står i alla fall så på etiketten.... Tydligen bra mot ryggskott och reumatism.....

AAHHHH!!

Jag har länge hållit Ardmore Destillery som ett av de bästa destillerierna, med en sanslöst bra Whisky, som närmast kan beskrivas som rökig Speyside. Ardmore är ett stort destilleri, de har under sina drygt hundra år till 99,5% använts som en bärande del i Teachers Blend, men har hittat ut som malt via oberoende buteljerare i första hand Gordon & McPhail, men också via andra där jag gärna framhåller Signatorys Single Cask buteljeringar. Nu har man börjat marknadsföra en buteljerad malt under eget varumärke, den kallas Traditional Cask, mitt första möte med den blev lite av en besvikelse, de oberoende buteljerarna hade lyckats mycket bättre än destilleriet själva. Men.... man hade för att fira sitt 100 års jubileum 1998 buteljerat två egna utgåvor en 12 årig och en 21 årig, jag har länge haft en av var i min samling, men nu har jag dubletter och idag tyckte jag det var dags att öppna en av dem. Jag tog 21-åringen...... På bilden ser ni hur flaskan såg ut innan.... Nu saknas några centiliter i halsen och jag måste säga att ordspråket "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge", sällan stämt så bra som nu, det var verkligen en underbar malt som kittlade många sinnen. Färgen är gyllene, doften är full av rök, honung, sommarblommor och citrus, smaken förstärker doften på de flesta punkter men tillför tillsammans med lite vatten även en förnimmelse av skumbanan, eftersmaken är ljuvligt lång och förstärks enkelt genom att man drar in lite extra luft som får passera ut genom näsen. Ahhh...underbart....

Skottlands själ.....

Att Skottland och whisky hör ihop, det vet ju de flesta, men att man kan finna den Skotska själen i drycken kanske inte alla vet. Men om man sitter och njuter en Whisky, blundar och tar in alla intryck den förmedlar, då kan man faktiskt hitta även känslan som skapat drycken. Den här bilden är tagen på en pub i Edinburgh, den hänger ovanför bardisken och även om texten är 700 år gammal känns den som en spegel av dagens Skottland. Det är häftigt att höra en skotte berätta om sina synpunkter på England och engelsmän, att vi har någon slags hatkärlek till vära grannar i väst är en sak, men i Skottland finns ju en verklighet, en blodig verklighet bakom. Det tar sig allehanda uttryck, men för ett par år sedan såg jag bakrutedekaler på bilarna som sa "KEEP EDINBURGH TIDY, THROW YOUR GARBAGE IN ENGLAND", det var kanske ett mer skämtsamt sett att se det på. Vid ett annat tillfälle bodde jag på ett B&B, vid frukosten kom värdinnan och slog sig ned och surrade, jag hörde att hon hade en annorlunda dialekt och frågade var hon kom från? Hon var från England, hade gift sig med en skotte och flyttat dit för 30 år sedan, hon berättade att hon var rädd för att ses som en "sassenach" av skottarna, och det tog ett par år innan hon insåg att hon faktiskt var accepterad. Sassenach är gaeliska och var ett skällsord för engelsmän som spionerade i Skottland under krigen länderna emellan. En annan kul händelse var när jag för några år sedan satt på färjan mellan Shetlandsöarna och Orkneyöarna, jag satt i baren tillsammans med en massa skottar, det var så klart fotboll på TV, tror det var EM eller VM kval, Skottland spelade mot Österrike och ledde långt om länge med ett uddamål, men till slut blev det 2-2, det dämpade glädjen något men alla var överens om att det ändå var en bra match, det togs ytterliggare en pint och skålades för det. Nästa inslag på TV´n var ett sammandrag från matchen mellan England och Danmark, England fick stryk med 4-1 och då visste jublet i baren inga gränser, häftigt att känna stämningen faktiskt. Ni vet väl att en skotte bara håller på två lag Skottland och alla lag som spelar mot England.....

Medicin

På radion idag talades om att absolutister oftare än andra får blodproppar... Det är nog sant som det sägs; Whisky är världens bästa medicin, men ingen vet egentligen mot vad.... Bäst att ta en styrketår innan man blir sjuk....

Ettan

Så var det dags att börja blogga, just nu har jag egentligen inga uppslag annat än att jag kan tipsa om en riktigt bra Whisky jag fick hem idag. Bladnoch Vintage 1992, lagrad på en Sherry Butt i 15 år. Lowlandswhisky har generellt sett alltid varit lite tafatta enligt min mening, men det här är en av de alldeles underbara undantagen. En riktigt stor Whisky från ett destilleri med en minst sagt spännande historia, stängt och förpassat till destilleriernas himmel för 15 år sedan. Men tack vare en byggherre och fastighetsägare med större hjärta än plånbok så är det fyr i pannorna igen, det ska bli riktigt spännande att följa utvecklingen av Bladnoch de kommande åren. Just denna buteljering är ljust bärnstensfärgad, doftar underbart av sherry, aprikos, syntetiskt godis och hö eller halm. Den har en stor kropp som verkligen fyller munnen med en väl avvägd sötma som lutar åt honungshållet, lite torr, med vatten kommer det fram kokos, lite mint och mer syntetiskt godis. Eftersmaken är lång för att vara en Lowland. Helt enkelt en Whisky man inte får missa. Annars skulle jag kunna uttrycka mig som salig Mark Twain en gång gjorde... För mycket av olika saker är aldrig bra, men för mycket av en bra Whisky, är långt ifrån tillräckligt....

På återhörande.